Anas rapporterar att Profeten, över honom vare frid, brukade upprepa sina ord tre gånger för att budskapet skulle förstås. När han kom till en samling människor brukade han hälsa på dem och upprepade fredshälsningen tre gånger. (Profeten Muhammed)1
Enligt den goda sed som Profeten, över honom vare frid, lärde ut bör en person som kommer till en samling av människor vara den första som hälsar på gruppen. Det är opassande att den stora gruppen först ska hälsa på den enskilde personen. Även om personen är av en nobel rang bör han vara den första som hälsar på gruppen. Profeten, över honom vare frid, är den bästa av alla människor och ändå väntade han inte på att gruppen först skulle hälsa på honom. Enligt seden räcker det att en eller några ur gruppen hälsar tillbaks. Det är alltså inte ett krav att hela gruppen ska behöva hälsa tillbaks.
Profeten, över honom vare frid, hade dessutom som vana att alltid hälsa tre gånger för att ingen i gruppen skulle känna sig åsidosatt eller ignorerad. Han gav alla den uppmärksamhet som ur ett socialt perspektiv är så viktigt.
Retoriken lär oss att upprepningen av ens budskap är ett effektivt sätt att förmedla och visa på vikten av det sagda. Således brukade Profeten, över honom vare frid, upprepa vissa av sina nyckelord/fraser tre gånger för att poängtera vikten av det sagda.
Under lektionen talade jag om den islamiska principen att all ens tillbedjan, så som bön, åkallan (dua), fasta, offer etc, endast skall tillägnas Allah. Jag nämnde att det är strikt förbjudet att åkalla (dua) en bortgången människa för att få hjälp, om det så gäller en profet eller vanlig människa. Om man gör sig skyldig till denna handling har man otvetydigt begått avgudadyrkan (shirk).
Frågeställaren påstod att det finns en hadith (berättelse) som säger att en följeslagare till Profeten – över honom vare frid – vid namn Bilal skulle ha bett Profeten – över honom vare frid – om något vid hans grav.
Jag hade aldrig hört denna hadith innan och bad därför brodern mejla källan till denna hadith. Detta gjorde han inte och därför fick jag ta tag i det själv och sökte upp denna hadith. Det visade sig att denna hadith inte är sann och går dessutom emot Koranens och Sunnahs tydliga principer.
Nedanför finner du al-Albanis förklaring till ”hadithen” taget ur hans bok Tawassul:
Al-Hafidh säger i al-Fath (2/397):
”Ibn Abi Shaybah rapporterar med en autentisk berättarkedja från Abu Salih as-Samman, från Malik ad-Dar, som var ’Umars väktare, som sade:
”Under ’Umars tid drabbades människorna av torka och en man gick till Profetens – må Allahs frid och välsignelser vara över honom – grav och sade: ‘Allahs sändebud! Be om regn för ditt samfund, för de är påväg att gå under.’ Därpå drömde mannen att en man kom till honom och sade: ‘Gå till ’Umar…’” och resten av berättelsen.
Sedan rapporterade Sayf i al-Futoh att mannen som drömde var Bilal ibn al-Harith al-Muzani, som var en av följeslagarna.”
Denna berättelse besvaras på följande sätt:
1 – Berättelsen är inte autentisk eftersom Malik ad-Dar är inte känd för sundhet och precision – vilket är två grundläggande villkor för att räkna en berättarkedja som autentisk, vilket är välkänt inom hadith-vetenskap. Ibn Abu Hatim nämner honom i al-Jarh wat-Ta’dil (4/1/213) och han nämner inte att någon har berättat från honom mer än Abu Salih. Detta tyder på att han är okänd och det som stödjer det är att Ibn Abu Hatim, som är känd för sitt goda minne och kunskap, inte förklarade honom som autentisk, så han förblir okänd. Detta motstrider inte det al-Hafidh sade:
”Med en autentisk berättarkedja från Abu Salih as-Samman…”
eftersom vi säger att han förklarade inte hela berättarkedjan vara autentisk, utan endast från Abu Salih. Om så inte vore fallet, skulle han aldrig ha börjat berättarkedjan med Abu Salih, utan istället ha sagt direkt:
”Från Malik ad-Dar…och dess berättarkedja är autentisk.”
Detta gjorde han avsiktligt för att visa att det här finns något som behöver undersökas. Detta brukar de lärda göra av olika anledningar. En av anledningarna är att de kanske inte funnit någon biografi av någon i berättarkedjan. Därför vill de inte utfärda någon dom gällande hela berättarkedjan. Hade de gjort det så hade de utfärdat en dom gällande dess äkthet baserat på oklarheter, så att andra tror att den är autentisk och använder den som bevis. Det de gör istället är att nämna det som man behöver titta närmare på, vilket al-Hafidh – må Allah visa honom nåd – gjorde här. Därför verkar det som om han pekar på att skilja Abu Salih från Malik ad-Dar, vilket har klargjorts av Ibn Abu Hatim. På så sätt hänvisar han antingen till att det är obligatoriskt att fastställa Malik ad-Dars tillstånd eller att han är okänd och Allah vet bäst.
Detta är en detaljerad kunskap som endast den som har erfarenhet inom den känner till. Vad som stödjer detta är även vad al-Hafidh al-Mundhiri sade gällande en annan berättelse från Malik ad-Dar från ’Umar i ”at-Targhib” (2/41-42):
”at-Tabarani rapporterade den i al-Kabir och alla dess berättare fram till Malik ad-Dar är autentiska, men vad gäller Malik ad-Dar så känner jag inte till honom.”
Samma sak sade al-Haithami i al-Majma’ uz-Zawaid (3/125). Men detta har författaren till boken ”at-Tawassul” tydligen inte tänkt på. Han blev således lurad av al-Hafidhs uppenbara ord och förklarade därför hadithen vara autentisk och sade: ”Det som nämns är endast: en man kom…” och han säger att berättelsen som nämner att mannen är Bilal ibn al-Harith är rapporterad av Sayf, vars (svaga) tillstånd är känd.
Men det finns egentligen ingen nytta av detta, utan hela berättelsen är svag med tanke på att Malik ad-Dar är okänd, som vi har visat.
2 - Den motsätter sig det som fastställts i shari’ahn vad gäller att be om regn (salatul istisqa’). Detta har rapporterats i många hadither och är även majoriteten av de lärdas åsikt. Denna berättelse motstrider även versen som uppmanar till tillbedjan och förlåtelse i Hans uttalande:
”Be er Herre om förlåtelse för era synder! Han förlåter och förlåter på nytt; Han skall låta himlen sända er rikligt regn.” [Koranen 71: 10-11]
Detta var vad ’Umar ibn al-Khattab gjorde när han bad om regn och gjorde tawassul via al-’Abbas åkallan, såsom vi tidigare nämnt. Detta var också vad de rättfärdiga föregångarna var upprättade på. När de drabbades av någon torka så bad dem och åkallade och det finns inte en enda rapportering som säger att de gick till profetens – må Allahs frid och välsignelser vara över honom – grav för att be om tillbedjan och bön om regn. Om detta vore något föreskrivet så skulle de ha gjort det åtminstone en gång. Men när så inte är fallet, visar detta oss att det som rapporterats i denna berättelse inte är föreskrivet.
3 – Även om berättelsen vore autentisk så är det fortfarande inte ett bevis för dem då mannen i berättelsen inte är namngiven och är därför okänd. Att det i Sayfs rapportering sägs att det är Bilal ibn al-Harith är värdelöst, ty Sayf är Sayf ibn ’Umar at-Tamimi och är enligt hadith-lärdas samstämmighet svag. Ibn Hibban sade:
”Han rapporterar påhittade berättelser från stadiga personer och det har även sagts att han själv hittade på hadither.”
Så berättelser från en sådan person accepteras inte och speciellt inte då det motsätter sig andra rapporteringar.
4 – Det nämns ingenting i berättelsen om tawassul vid profeten – må Allahs frid och välsignelser vara över honom. Det som nämns är att be honom om tillbedjan så att Allah kan sända ner regn för samfundet och detta är en annan fråga som inte berörs av de tidigare omnämnda haditherna. Inte heller har någon av de lärda från de rättfärdiga föregångarna förklarat det vara tillåtet, dvs. att be honom om någonting efter hans död.
Sheikhul-Islam Ibn Taymiyyah sade i al-Qa’idatul-Jaliyyah (sid. 19-20):
”Varken Profeten – må Allahs frid och välsignelser vara över honom – eller profeterna innan honom tillät att man skulle åkalla änglarna, profeterna eller de rättfärdiga. Inte heller att de skulle medla för dem, oavsett om de var levande eller frånvarande. Ingen skall således säga: ‘Åh Allahs ängel, medla för oss hos Allah, be Allah om seger, försörjning eller vägledning för oss.’ På samma sätt skall man inte säga till dessa profeter eller rättfärdiga människorna som har dött: ‘Åh Allahs profet, åh du som är älskad av Allah, åkalla Allah för mig, be till Allah för mig, be Honom att förlåta mig…’ och inte heller skall man säga till dem: ‘Jag beklagar mina synder, min förlorade försörjning eller att fienden överväldigat oss.’ Inte heller (skall man säga): ‘Jag har nedstigit i din närvaro, jag är din gäst, jag är din granne eller att du ber om skydd från de som ber det från dig.’ Inte heller skall någon skriva en begäran på ett papper för att sedan placera det på gravarna. Inte heller skall någon skriva något om att han har antagit den och den personens skydd för att sedan använda det med människorna, såsom vissa innovatörer bland Bokens folk och vissa muslimer gör, som exempelvis de kristna gör i sina kyrkor och som innovatörerna bland muslimerna gör vid profeternas och de rättfärdigas gravar eller i deras frånvaro.
Dessa saker är välkända inom islams nödvändigheter, genom de rapporteringarna som rapporterats mångfaldigt och genom muslimernas samstämmighet att ingen av profeterna före honom tillät något av detta. Inte heller tillät någon av Profetens – må Allahs frid och välsignelser vara över honom – följeslagare detta och inte heller gjorde någon annan som följde i deras spår något av detta, inte heller någon av islams lärda, inte heller de fyra imamerna och inte någon annan heller ansåg dessa saker vara rekommenderade. Inte heller har någon av de lärda skrivit att man under vallfärden eller under någon annan tid skall be genom Profeten – må Allahs frid och välsignelser vara över honom – vid hans grav. Inte heller att man skall be honom medla för en och inte heller att han skall åkalla för hans samfund. Inte heller skall någon beklaga någon olycka till honom som drabbar muslimerna i deras världsliga eller religiösa liv.
Sannerligen drabbades följeslagarna av olika typer av prövningar och olyckor efter hans död. Ibland drabbades de av torka, brist på uppehälle, från rädsla av fiendens styrka eller prövningar genom synder, men trots detta så gick ingen av dem till Sändebudets – må Allahs frid och välsignelser vara över honom – grav, inte heller till Ibrahim al-Khalils grav, inte heller till någon annan profets grav för att säga: ”Vi beklagar oss till dig för vår torka, fiendens styrka eller de synder vi begår.” Inte heller sade dem: ”Be Allah för oss, för ditt samfund, att Han skänker oss uppehälle, seger och förlåtelse.” Dessa saker och det som liknar detta är snarare av de nyinförda innovationerna som inte tillåtits av någon alls av muslimernas lärda…”
Författare: Muhammad Nasir-ud-Din al-Albani
Källa: at-Tawassul – Anwa’aho wa Ahkamaho, sid. 119-125
Den 12 februari är det så äntligen dags att köra igång Hikmainstitutets 13:e kurs.
Detta är en kurs som jag verkligen har sett fram emot att få hålla eftersom ämnet är av absolut högsta vikt har jag förberett den under en längre tid.
Kursen har fått namnet ”Tawhid: tillbedjan av den ende Guden”. Ett passande och enkelt namn.
Detta kommer vara en mycket intensiv kurs där vi tillsammans kommer studera tawhid, den rena islamiska monoteismen och dess motsats shirk, avgudadyrkan. Detta är en ädel kunskapsgren som alla Guds sändebud och profeter, över dem alla vare Guds frid och välsignelser, bjöd in till.
Kursen baserar sig på al-Imam Muhammad ibn al-Sana’anis lättförståliga och utmärkta bok som på arabiska heter Tathir al-I’tiqad ‘an adran al-Ilhad. kljkjkl
Jag såg Karate Kid I häromdagen som väckte massor med gamla minnen från det härliga 80-talet.
Den unge Daniel LaRusso, spelad av Ralph George Macchio, flyttar tillsammans med sin mamma från New Jersey tvärs genom hela USA till Kalifornien. Där träffar den unge Daniel vaktmästaren Mr. Miyagi, spelad av Pat Morita (1932-2005). När Daniel hamnar i bråk med ett gäng tuffa killar bestämmer sig Mr. Miyagi som har sitt ursprung i Okinawa för att undervisa Daniel i Karate. De båda blir mycket goda vänner och Mr. Miyagi ger Daniel namnet Daniel-san.
Mr. Miyagi
Det tuffa killgänget tränar också karate hos en ondskefulle fd. amerikansk soldat i Vietnamn, John Kreese. Hans dojo1 heter Cobra Kai. I slutet av filmen möter Daniel-san värstingen i det tuffa killgänget i en karateturnering. Efter att ha fått massor med stryk av värstingen i finalen avslutar Daniel-san sin motståndare med ett karatetrick som Mr. Miyagi lärde honom, nämligen tranen-sparken. Daniel-san vinner turningen. Happy ending
Det var hela filmen i ett nötskal.
Det finns flera intressanta lärdomar som man lära sig från filmen. Jag kommer nämna en lärdom som jag tror är viktig och central. Jag tror nog att Mr. Miyagi hade hållit med mig.
Nu till lärdomen.
Wax on, wax off!
När Mr. Miyagi lovar träna Daniel-san säger han till Daniel-san att han ska göra precis så som Mr. Miyagi säger och inte ställa några frågor. Den ivrige Daniel-san som ser fram emot karateträningen får i stället i uppgift att vaxa alla Mr. Miyagis bilar. Den klassiska befallningen av Mr. Miyagi blir ”Wax on, Wax off”.
Daniel-san biter ihop och utför arbetet på bästa sättet.
Nästa träningspass börjar tidigt på morgonen nästa dag då Daniel-san ska slipa fint Mr. Miyagis trägolv med sandpapper. Ännu en gång utför Daniel-san arbetet på bästa sätt.
Nästa träningspass är att måla staketet som omgärdar Mr. Miyagis japanska trägård. Mr. Miyagi inspekterar staketet noggrant och påpekar för den unge Daniel-san att han har missat att måla en bit av staketet. Nu tappar Daniel-san tålamodet och får ett utbrott.
Följande är ett utdrag ur filmmanuset då Daniel-san tappar tålamodet.
Miyagi: [Miyagi returns from fishing as Daniel is painting the house] Oh, miss spot.
Daniel: What spot? Hey, how come you didn’t tell me you were goin’ fishing?
Miyagi: You not here when I go.
Daniel: Well, maybe I wanted to go, you ever think of that?
Miyagi: You karate training.
Daniel: I’m *what*? I’m bein’ your goddamn *slave* is what I’m bein’ here man, now c’mon we made a deal here!
Miyagi: So?
Daniel: So? So, you’re supposed to teach and I’m supposed to learn! For 4 days I’ve been bustin’ my ass, and haven’t learned a goddamn thing!
Miyagi: You learn plenty.
Daniel: I learn plenty, yeah, I learned how to sand your decks maybe. I washed your car, paint your house, paint your fence. I learn plenty!
Daniel-san klagar över allt slavarbete som han har fått utföra, när ska han få träna karate? Daniel-san slänger ifrån sig allt och vänder sig om för att gå hem. Mr. Miyagi kallar tillbaks Daniel-san och visar honom att allt slavarbete som han har utfört egentligen har varit karate men att han inte har insett det. Allt är inte som det ter sig vara vid första ögonkastet påpekar Mr. Miyagi för den unge eleven Daniel-san. Daniel-san har alltså varit totalt omedveten om att han från första mötet har fått en grundlig utbildning i Karate.
I följande video-klipp har man sammanställt när Mr. Miyagi tränar Daniel-san i Karate utan att Daniel-san förstår det och slutligen när Mr. Miyagi avslöjar allt:
Denna berättelse om Mr. Miyagi och Daniel-san påminner mycket om en berättelse som vi finner i Koranen, nämligen när al-Khidr (den Gröne) tränar Moses, över honom vare frid, i andlighet.
al-Khidr lovar träna Moses i rätt och orätt om han lovar att inte ställa honom några frågor. Moses lovar al-Khidr att följa honom och inte ställa några frågor. al-Khidr utför olika slags handlingar/övningar som får Moses att protestera. Efter tre incidenter avslöjar al-Khidr lärdomarna och de skiljs åt.
Här är berättelsen om Moses och al-Khidr så som den berättas i Koranens 18:ende kapitel:
[Moses] sade: ”Detta är just den plats Vi söker!” Och så vände de tillbaka samma väg som de kom och fann en av Våra tjänare (al-Khidr) som Vi hade visat Vår nåd och låtit få del av något av Vår egen kunskap. Moses sade till honom: ”Får jag följa dig så att du kan lära mig något av allt det som du har fått veta om rätt och orätt?” [Den vise mannen] svarade: ”Du kommer inte att ha tålamod med mig! Skulle du kunna stå ut med det som ligger utanför din erfarenhet?” [Moses] svarade: ”Om Gud vill, skall du få se att jag har tålamod; och jag skall lyda dig i allt.” [Den vise] sade: ”Nåväl! Om du vill följa mig får du inte fråga mig om något [som jag företar mig] förrän jag [själv] för det på tal med dig.”
Så började de sin vandring och [kom till en strand där] de steg i en båt; och [den vise mannen] gjorde ett hål i den [och Moses] utropade: ”Har du gjort ett hål i den för att de som går ombord skall drunkna? Du har sannerligen gjort något oerhört!” Han svarade: ”Jag sa ju att du aldrig skulle ha tålamod med mig!”
[Moses] sade: ”Förlåt att jag glömde det och var inte för sträng mot mig!”
Och de vandrade vidare till dess de mötte en ung man och [den vise] dödade honom, [varpå Moses] utropade: ”Har du berövat en oskyldig människa livet, som inte gjort orätt mot någon annan? Du har sannerligen begått en oerhörd handling!” Han svarade: ”Jag sa ju att du aldrig skulle ha tålamod med mig!”
[Moses] sade: ”Om jag hädanefter skulle fråga dig om något, låt mig då inte stanna i ditt sällskap; hela skulden för detta skulle då falla på mig!”
Och de vandrade vidare tills de kom till en by och bad dess invånare om mat, men de visade sig ogästvänliga. Sedan fann de en mur som hotade att störta samman och som [den vise mannen] byggde upp. [Och Moses] utropade: ”Hade du velat kunde du säkert ha fått ersättning för detta.”
[Den vise mannen] sade: ”Här skiljs våra vägar. Men jag skall låta dig veta den rätta innebörden av det som du inte kunde bevittna [stillatigande].
[Den vise mannen] sade: ”Här skiljs våra vägar. Men jag skall låta dig veta den rätta innebörden av det som du inte kunde bevittna [stillatigande].
Vad båten beträffar tillhörde den några fattiga män som hämtade sitt levebröd ur havet, och jag ville göra åverkan på den därför att de hotades av en kung, som med våld bemäktigade sig alla båtar han kunde få tag i.
Med den unge mannen förhöll det sig så att hans föräldrar var troende, och vi hade all anledning att befara att han på grund av sin våldsamma framfart och sin gudlöshet skulle bli en tung börda för dem; vi hoppades därför att deras Herre i hans ställe skulle ge dem [en son] med bättre karaktär och som gav dem mera kärlek än han. Och vad muren beträffar tillhörde den två faderlösa ungdomar i byn och under den låg en skatt begraven som var deras egendom. Deras far hade varit en rättrådig man och det var din Herres vilja att de, när de uppnått vuxen ålder, som en nåd från Honom skulle få gräva upp denna skatt. Ingenting av detta har jag gjort av egen drift. Där ser du innebörden av det som du inte [stillatigande] kunde bevittna.”3
Både berättelsen om Mr. Miyagi/Daniel-san och Moses/al-Khidr lär oss att inte vara ivriga i vårt sökande efter svaren. Vi måste vara trofasta och tålmodiga. Svaret kommer i efterhand.
Om vi följer Allahs påbud och håller oss borta från det onda lovar Allah att Han på olika sätt kommer visa och leda oss på den raka vägen. Han kommer bli vår undervisare. Vår roll är att ha tålamod med undervisning. Det är inte alltid vi kommer förstå varför Allah väljer att undervisa oss på ett visst sätt men det är endast på grund av vår begränsade synsätt som vi inte förmår förstå. Med tiden kommer Allah att avslöja lärdomen.
Vissa kommer vara otåliga och säga ”Varför låter Allah detta drabba mig? Varför just mig?” Daniel-san ifrågasatte sin mästare Mr. Miyagi och undrade varför han behövde utföra allt ”slavarbete” och Moses ifrågasatte sin lärare al-Khidrs ”uppenbara” missgärningar. Det yttre skenet bedrog dem.
Allah säger i Koranen:
”Men det kan hända att något är er förhatligt och [ändå] är detta ett gott för er.”5
Tvivla aldrig på den största lärarens undervisning! Ha tålmod och uthållighet och Han skall ge dig svaren.
En lokal där en traditionell japansk konstart utövas. [↩]
Nu kan du köpa boken om Jesus som jag skrev för några år sedan från TAHARA, Skandinaviens största muslimska webbutik, för endast 10 kr.
Det är en liten bok på 37 sidor men med ett kraftfullt innehåll.
I 1400 år har Jesus varit en av de stora karaktärerna i islam.
Han räknas som en av Guds viktigaste profeter av muslimer från jordens alla hörn – från Samarkand till Stockholm, från New York till Mekka.
Dock skiljer sig kristendomens och islams syn på Jesus en del åt. Koranen säger:
”och för deras ord (judarna i Jerusalem): ‘Vi har dödat Kristus Jesus, Marias son, Guds sändebud!’ Men de dödade honom inte och inte heller korsfäste de honom, fastän det för dem tedde sig så.” (Koranen 4:157)
Jag har studerat och jämfört bibelns olika texter i ljuset av vad Koranen säger om Jesus och kommit fram till att vad bibeln berättar om Jesus snarare styrker koranens påståenden än bestrider dem.
Polemiken mellan kristendomen och islam är inte ett nytt fenomen. Den muslimska kritiken är överlag mer nyanserad och återhållsam än den kristna. Detta bekräftas bland annat av religionsforskarna Ingvar Svanberg och David Westerlund i boken Blågul islam? Muslimer i Sverige. De nämner även min bok i detta sammanhang. De använder dock min gamla boktitel Jesus dog inte på korset: en jämförelse mellan Koranen och Bibeln. Denna boktitel ändrade jag sedan till Jesus i islam enligt bibeln.
Vi läser:
I Gudmar Aneers bidrag behandlas den växande dialogen mellan muslimer och kristna. En annan viktig del av religionsmöten är polemiken. Bland många kristna, till exempel inom Pingströrelsen och Livets Ord, finns en starkt anti-islamisk hållning. Denna liknar delvis islamkritiska förhållningssätt som återfinns i massmedia, skolböcker och populärlitteratur, även om den är mer långtgående och religiöst färgad. Bland svenska muslimer finns en, vanligen mer nyanserad och återhållsam, religionspolemik (egen fetstil). Det tillhandahålls bland annat material från den internationellt välkände polemikern Ahmed Deedat, exempelvis videokassetter från hans offentliga debatter med pastor Stanley Sjöberg i Stockholm. I Christer Hedins bidrag om bokutgivning presenteras den till svenska översatta polemiska boken Islam och kristendom av Ulfat Aziz-us-Samad. Genom internet kan man få tillgång till bland annat Salih Tufekcioglus skrift Jesus dog inte på korset: en jämförelse mellan Koranen och Bibeln (egen fetstil).1
Det bästa sättet att få en uppfattningen om en boks innehåll är så klart att läsa innehållsförteckningen.
Här kommer den.
Innehållsförteckningen
Inledning
Motsägelser
Vad stod skrivet på korset?
Vad var Jesus sista ord på korset?
Hur dog Judas Iskariot?
Vem bar korset?
Hur blev Jesus förrådd?
Försvarade han sig eller inte?
Vad var det för färg på hans mantel?
När gav de honom hans mantel?
På nära eller långt avstånd?
Vem besökte ”Jesus gravkammare”?
Ville Jesus bli dödad eller inte?
Jesus vill slåss för sitt liv
Jesus absolut naken på korset
Jesus bad till Gud att inte bli dödad
Var kommer korset ifrån?
Jesus offer
Dog Jesus på korset? En läkarstudie
Sammanfattning – Slutord
Egna anteckningar
***
Vänta inte utan köp ditt eget exemplar idag för endast 10 kr hos TAHARA.
Uppdrag gransknings sista reportage för detta året avslutas med en kartläggning av anti-muslimska nätverk i Europa. Programmet har verkligen lyckats visa på hur dessa mörka krafter jobbar intensivt bakom kulisserna för att sprida sitt hat. Det blir tydligt hur dess skrivbordsideologer sprider sina idéer till pöbeln som inte drar sig för att använda blodigt våld.
Följande beskrivning av reportaget är taget från Uppdrag gransknings sida:
Två timmar innan massakern i Norge inleddes skickade Anders Behring Breivik ut ett manifest till dem han kallade sina meningsfränder. Uppdrag granskning har följt i de digitala spåren på en resa runt om i Europa – och tillbaka till Sverige. Tillsammans med redaktionen på NRK:s Brennpunkt har Uppdrag gransknings reportrar kartlagt mottagarna och följt i de digitala spåren. Det är en resa som leder ut i Europa – och tillbaka in i den svenska riksdagen. Programledare för veckans program är Karin Mattisson.
För snart 46 år sedan, på juldagen år 1965, talade Olof Palme i radio och sa:
”Fördomen har alltid sin rot i vardagslivet. Den gror på arbetsplatsen och i grannkvarteret. Den är ett utlopp för egna misslyckanden och besvikelser. Den är framför allt ett uttryck för okunnighet och rädsla. Okunnighet om andra människors särart. Rädslan för att förlora en position, ett socialt privilegium, en förhandsrätt. En människas hudfärg, ras, språk och födelseort har ju ingenting med mänskliga kvalitéer att göra. Att gradera människor med en sådan måttstock står i bjärt kontrast till principen om människors lika värde. Men den är skamligt enkel att ta till för den som känner sig underlägsen. På arbetsplatsen, i sällskapslivet, i konkurrensen om flickan eller pojken. Därför ligger fördomen alltid på lur. Även i ett upplyst samhälle.”
Här är ett lite längre utdrag:
Själv är jag ingen socialdemokrat. Har aldrig röstat på socialdemokraterna och har inga direkta tankar på att göra det men Olof Palmes iakttagelser om modern främlingsfientlighet är klockrena och rika i sina detaljer. Han lyckas under några få sekunder sätta ord på främlingsfientligheten av idag och visa på dess mekanismer. Hans ord är högst aktuella idag!
Fördomar och rasism handlar om makt, en grupp människor som är rädda för att en annan grupp människor ska få samma rättigheter och privilegier som de själva. Det handlar om att projicera sitt eget misslyckande på andra. Istället för att tala om de djupa problemen med jämställdhet i samhället är det lättare och mer bekvämt att tala om muslimer som förtrycker sina kvinnor. Istället för att tala om muslimers eget misslyckande är det lättare att skylla allt på västmakterna.
Framförallt är det Palmes iakttagelse att fördomen ligger på lur och är något vardagligt, det är inte något som gror hos högerextrema neo-nazister. Det finns hos oss alla, möjligheten att låta våra fördomar bestämma vårt handlande.
Vilka politiker pratar idag om främlingsfientlighet på samma klockrena sätt som Palme gjorde 1965?
Hur många gånger har du inte fått frågan som muslim: “Äter du griskött? Varför inte?” Många muslimer och säkert en och annan jude, är vid det här laget ganska trötta på den här ständigt återkommande frågan. Men men…
Annika Linde, statsepidemiolog vid Smittskyddsinstitutet, säger:
– Men att kalla just den nya influensan för svininfluensa är missvisande eftersom i princip alla influensor som sprids mellan människor kommer från grisar.
Enligt Annika Linde är grisen ett utmärkt blandningskärl för att skapa virus som smittar människan. Bakterier kan överföras från gris till människa. Relativt nyligen har man upptäckt i såväl Nederländerna som i Danmark och Belgien att grisar som bar på MRSA – meticillinresistenta gula stafylokocker – hade smittat människor.
Annika Linde säger vidare:
– Grisar har i flera kulturer, som den muslimska och den judiska, ansetts orena. Man äter därför inte fläskkött och har följaktligen inga grisar och då minskar risken för att ett nytt influensavirus ska blandas till. Grunden för att man anser dem orena har nog inte så mycket att göra med att de bökar i jorden som att de faktiskt är smittbärare och kan göra oss sjuka. Och det handlar inte enbart om de virus som de kan sprida till människa utan även om olika parasiter som människan kan drabbas och har drabbats av, säger Annika Linde.
Spekulationerna kring varför griskött är förbjudet i Bibeln och Koranen är många. Ovannämnda citat är Annika Lindes spekulation. Inte någon dålig spekulation för den delen.
Som troende behöver vi inte alltid veta anledningen till förbudet. Vi vet att vad Gud har bestämt för oss är för vårt eget bästa. Precis som en läkare förskriver en viss medicinering ifrågasätter vi inte honom eller henne. “Är denna medicin verkligen bra för mig?” Jag har förtroende för min läkare och därmed åker jag till Apoteket och köper ut medicinen på recept.
Om jag säger “Fetaste nationen på jorden?” Säger du säkerligen “USA!” Men detta är en sanning med viss modifikation.
Enligt färska studier är ungefär hälften av vuxna och en tredjedel av barnen i Qatar överviktiga och nästan 17 procent av den infödda befolkningen lider av diabetes. Detta kan jämföras med USA där ungefär en tredjedel av amerikanerna är överviktiga och åtta procent är diabetiker.
Under två generationer gick innvånarna i Qatar från att leva ett blygsamt liv i den arabiska öknen till att leva i luftkonditionerade villor med hembiträden, barnflickor, trädgårdsmästare och kockar. Huvudstaden Doha har vuxit från att varit en liten ort med hus av sand till en glittrande glasmetropol full av lyxhotell, nya Land Rovers, snabbmatsresturangerna där ungdomarna håller till efter skolan, skyddade från den berömda arabiska värmen.
Hassan Tiaz 19 år ursprungligen från Pakistan men född och uppvuxen i Qatar säger följande om qatarborna i artikeln. Han gjorde en gest till sin egen runda mage. ”Det är för att i Qatar, vi bara sitter, röker och äter skräpmat. Det är inte för mycket arbete. Allt du har är automatisk och de flesta av oss bara sitter i luftkonditionerade kontor och bilar. Allt är gjort för oss.”
Tiaz vän, Abdullah Rashid, 20, som bar en lång vit thobe säger: ”Människorna i Qatar är bortskämda rika ungar. När de vill gå ut, de bara komma in i sin bil och åker till platsen”. De flesta i Qatar tänker på dem som svettas utanför, som trädgårdsmästare eller byggnadsarbetare, som lägre klassens människor som måste hyras in från utlandet.”
Klockan var 7 imorse när jag stod och väntade på bussen. Alldeles ensam med mina egna tankar.
Det var mörkt och kallt när en ung tjej kom för att sätta sig på bänken i väntan på bussen. Hon tittade sig omkring och plockade upp en tidning som låg och skräpade.
Hon veck försiktigt ut tidningen, satte den på bänken och satte sig sedan på den. Hon ville uppenbarligen inte smutsa ner sina jeans.
Sen hände något ironiskt, något som fick mig att tänka till. Ur sin jackficka plockade hon nämligen fram ett paket cigaretter, tog varsamt fram en cigarett, tände den och tog ett djupt bloss. Ur väskan plockade hon samtidigt ut en burk Red Bull, öppnade den och började dricka.
Det var då det slog ner som en blixt från en klar himmel. Hon hade varit så noggrann och omsorgsfull med att hålla sina byxor rena medan hon hade totalt struntat i att bry sig om sin kropp och hälsa. Jag menar, hur mycket smutsar inte cigaretterna ner lungorna och hur mycket onaturliga och onyttiga ämnen får hon inte i sig av energidrycken?
Är det inte typiskt för den moderna människan att hon ska vara mån om sitt yttre och totalt åsidosätta sitt inre?
Det fick mig också att tänka på hur vi prioriterar saker och ting. Hon prioriterade sina kläder framför sin hälsa. Det obetydelsefulla framför det betydelsefulla. Många religiösa personer faller i samma fälla fast här får vi byta ut begreppen bara. De blir så upptagna av lagen att de glömmer bort anden. De yttre religiösa attributen blir viktigare än de inre värdena.
