Förra Ramadan gav Sveriges Unga Muslimer ut sitt infoblad SUM-bladet. Jag blev ombedd att skriva en artikel om fastan och speciellt de sista tio dagarna i Ramadan.

Här är artikeln reproducerad för dig som en förberedelse för kommande Ramadan som väntar runt hörnet:

Den välsignade månaden Ramadan har kommit och Allah har påbjudit oss fastan.

Under denna vackra månad har Han i sin nåd öppnat Paradisets portar och samtidigt stängt Helvetets portar. Djävulens anhang är fastkedjade.

I denna välsignade månad finns en natt som är bättre än tusen månader. Det är Allmaktens natt (ar. Laylatul-Qadr).

Allah säger:

“Den [Natten andas] fred tills dess dagen gryr!” (Koranen 97:5)

Ramadan är således fredens månad.

Det var också under denna månad som Allah nedsände sina heliga ord, Koranen, som en nåd och vägledning för hela mänskligheten.

Ramadan är också Koranens månad.

Aishah vittnade om Profetens, över honom vare frid, totala hängivenhet under Ramadan, speciellt under månadens sista dagar, med följande ord:

“Han brukade sträva efter [att göra handlingar av dyrkan] under de sista tio dagarna av Ramadan mer än han gjorde vid något annat tillfälle.” (Muslim).

Precis som maratonlöpare gav han järnet under slutstreckan för att vinna första priset.

“Tävla därför med varandra om att göra gott.” (Koranen 2:148)

Observera att Profetens sista ansträngning inte endast bestod av avhållsamhet från mat och dryck utan av extra gudstillbedjan (ar. ibadah).

Profeten, över honom vare frid, varnade för att vissa muslimer under Ramadan inte skulle känna annat än endast hunger och törst. De skulle bli berövade fastans välsignelser och gåvor på grund av deras felaktiga avsikter.

Ramadan är en månad som hjälper oss att komma närmare Allah.

Det är en månad som får oss att bli fokuserade på vårt slutgiltiga mål i livet, att möta Allah med ett rent hjärta.

Allah säger:

“… bara den [kan känna sig trygg] som stiger fram inför Gud med rent hjärta.” (Koranen 26:89).

Allah skapade människan och gav henne den fria viljan. Således kommer människan att begå många övertramp och fel. Allah har dock i Sin nåd gett människan en möjlighet att bli förlåten och renad från sina synder (ar. tawbah).

Månaden Ramadan är en av de bästa vägarna till förlåtelse som hon har blivit erbjuden.

När Aishah frågade Profeten, över honom vare frid, vad hon borde säga under Allmaktens natt (Ar. Laylatul-Qadr) ifall hon visste när denna natt inträffade.

Profeten, över honom vare frid, svarade henne:

“Säg: ‘Oh Allah, Du är den som tycker mycket om att förlåta och som älskar att förlåta, förlåt därför mig.’”

På samma sätt som Allah älskar att förlåta oss för våra fel bör vi älska att förlåta vår nästes fel.

Ramadan är således förlåtelsens månad.

Under Ramadans sista dagar hade Profeten, över honom vare frid, som vana att tillbringa sin tid i moskén i avskildhet (ar. i’tikaf). Detta är en viktig tradition som dessvärre har hamnat i skymundan i en tidsålder som utmärks mer och mer av egoismens kännetecken.

Den moderna människans mål är att stå på scenen med publikens beundrande blickar riktad mot henne. Allt otillåtet (ar. haram) är tillåtet (ar. halal) bara för en dags kändiskap.

Detta är livets distraktioner som tar vår dyrbara fokus bort från den Allsmäktige och för den till livets förgänglighet. Profeten, över honom vare frid, visste mycket väl om dessa distraktioner och därför brukade han tillbringa dagar i avskildhet (ar. khalwa) i grottan Hira.

Alldeles ensam i denna grotta brukade han reflektera över livets stora frågor. Det var i denna distraktionsfria och fridfulla grotta som Allah valde att skicka sitt sändebud till honom.

Enligt Nya testamentet tillbringade Jesus fyrtio dagar fastandes och i total avskildhet i öknen. Genom denna fasta stärkte Allah honom för den prövning som väntade honom.

Direkt efter fastan försökte Djävulen fresta honom:

“Nu tog djävulen honom med sig upp på ett mycket högt berg och visade honom alla riken i världen och deras härlighet och sade: ‘Allt detta skall jag ge dig om du faller ner och tillber mig. Då sade Jesus till honom: ‘Gå din väg, Satan. Det står ju skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du dyrka.” (Matteus 4:8-10)

Jesus bekräftade sin tro på Allah (ar. tawhid) och avfärdade all avgudadyrkan (ar. shirk).

Djävulen försökte fälla Jesus på samma sätt som han försöker fälla oss idag.

Han viskar i människors öron:

“Glöm din Skapare och jag skall ge dig allt du önskar på jorden. Jag ska ge dig paradisets fröjder redan idag, jag ska göra dig till en kändis. Följ bara i mina fotspår!”

Min uppmaning till mig själv och till dig min kära läsare är att under denna Ramadan återuppliva Profetens tradition av att dra tillbaks till moskén i avskildhet.

Om vi inte kan göra detta på grund av livets olika omständigheter då må vi åtminstone lägga livets distraktioner på hyllan.

Stäng av TVn och reflektera istället över den Barmhärtiges ord.

Logga inte in på Facebook, skicka istället frid och välsignelser över Sändebudet som är profeternas sigill.

Lämna mobilen hemma och låt istället din tunga bli fuktig på grund av ditt prisande av den Ende.

Finn din fridfulla grotta i din egna tillvaro och låt oss tillsammans lämna det världsliga för ett litet ögonblick och ta oss ut till öknen för att möta Allah.